Fallet om Elsie
1.
”Vad har hänt här?” frågar mordutredaren Daniel Torstensson när han kommer in den lilla trean där mordet har ägt rum.
”Offret heter Elsie Jacobson, hon har några snitt på olika ställen av kroppen och fick många hårda slag mot ansikte, mage och rygg, som sedan gjorde henne medvetslös, sedan dog hon av förblödning” svarar kriminalassistenten Anna Carlsson.
”Vilken tid skedde mordet?” frågar han och kollar runt i det lilla vardagsrummet efter något misstänksamt som kan förklara mordet på Elsie Jacobsson.
”Blodet har koagulerat och har torkat in väggar och golv och vi misstänker att mordoffret har legat här sen tidigt igår förmiddag jag skulle gissa att hon ungefär klockan 10:00 dog” Svarar Anna med allvarlig ton.
Mordutredaren börjar att vandra runt i den mörka lilla trean som har väldigt mörkt, nästan svart trägolv och ytterst få fönster som vetter ut mot den nu folktomma gatan. Han hittar några stora dragna blodspår på väggar och golv i badrummet och sovrummet och han antyder att Elsie måste ha slagits med sin mördare. Han skulle just gå tillbaka till resten av mordutredargruppen. När han vänder sig om går han rakt in i Anna som hade följt med honom utan att han hade märkt det, trots det att hon har ett par högklackade skor på sig.
”Hon måste ha slagits med mördaren” säger Anna så plötsligt att Daniel hoppar till av förvånad.
Men Anna hade ju faktiskt rätt i det hon sade.
”Det har du rätt i” sa han tänkandes om hur mordet kunnat gå till och om vem som gjorde det och i sådana fall varför.
Nästa natt hade alla mordutredarna i den lilla nattskifts gruppen samlats på Daniels kontor och börjat diskutera om mordet och han började dela ut dem olika uppgifterna som behövdes för att kunna lösa mordet på Elsie Jacobsson.
”Tobbe du tar och kollar om det finns några fingeravtryck på eller vid mordoffret” Sara du tar och kollar om det finns några misstänkta och varför i sådana fall han/hon skulle vilja mörda henne, Anna du letar efter bevis och ser om det finns några vittnen, säger Daniel som också är ledaren för nattskiftesgruppen.
”Okej, svarar alla i den lilla gruppen nästan samtidigt.
”Super bra!
På en sekund hade alla ställt sig upp och tänkte börja gå mot utgången, alla för att påbörja sin nya uppgift, för att försöka få så mycket gjort som det gick innan det blev dagskiftet och det blir deras tur att jobba på något utav deras fall.
2.
-Har ni fått fram något? frågar chefsutredaren Daniel Torstensson till sin utredningsgrupp.
”Det fanns inga fingeravtryck vid mordplatsen, sade Tobbe.
”Det finns ett vittne men hon såg bara en misstänk man, hon såg inte själva händelsen, sa Anna.
”Det finns tre misstänkta personer som kan ha en anledning att döda henne, sa Sara
-”Va bra nyheter. Det vekar som om vi kanske kommer få fast mördaren, eller vad tror ni? Svarade Daniel med väldigt entusiastisk stämma.
”JA” svarade alla i gruppen, som var väldigt taggade att få börja, samtidigt.
”Men då tycker jag att vi börjar att utreda och förhöra folk nu!” sa Daniel.
”Okej, jag och Sara börjar förhöra vittnet och dem vittnet” sa Anna.
”Jag börjar och leta efter bevis eftersom någon annan att göra det” sa Tobbe.
3.
”Var var det du såg den misstänkta?” frågade Sara
”Det var på korsningen mellan Storgatan och Järngatan som jag såg en kvinna med som hade väldigt bråttom att komma iväg” svarade vittnet som kallas Tant Gudrun.
”Såg du hennes ansikte?” frågade Sara
”Nej det gjorde jag inte” sa Tant Gudrun.
”Kan du förklara hur hon såg ut, typ som längd, brädd, hårfärg mm.”
”Hon var väldigt lång skulle gissa på något upp emot en och åttio, hon var blond och väldigt stark med breda axlar.” svarade hon.
”Hade hon några speciella kännetecken, alltså typ en tatuering eller något liknande?” frågade Anna.
”Hon hade trekvarts arm på sig så jag såg ett stort ärr på hennes vänsterarm” Sa Gudrun
”Hur var Elsie som person?”
”Hon var väldigt trevlig när jag små pratade med henne, men hon släpper bara in personer som hon känner och litar på i lägenheten” sa Gudrun.
”Aha…” sa dem båda fundersamt när dem fick reda på det.
”Alltså hon måste ha släppt in mördaren eftersom att det var någon hon kände.” hade Anna kommit fram till när dem hade fått reda på att hon bara släppte in personer hon litade på.
”Ja.” svarade Sara
” Vi går och säger det till dem andra senare när det är möte.”
4.
Tobbe gick runt i mordområdet för att leta efter bevis. Han hade hållit på i flera timmar och det kändes lönlöst att hitta något men han ville inte ge upp så han bestämde sig för att leta i tio minuter till.
Han tittade på klockan och oj hade det redan gått en kvart ”Aja” då får jag väll gå nu tänkte han nedstämd och besviken. ”Hur svårt kan det egentligen vara att hitta bevis!” sa han högt till sig själv:
Där! Där såg han den! En kniv som hade blivit insparkad i en liten gränd. Han blev överraskat glad över fyndet som kunde hjälpa till med mordet..
”Hur fasen kunde jag vara så dum att jag inte hittade den med en gång!” Tänkte han högt och lät både glad och förundrat över att han hade varit så slarvig.
5.
Daniel hade tillkallat ett möte föra att se vad gruppen hade fått fram och snart var hela gruppen samlad.
”Ja… Vad har vi fått fram då? Tobbe du kan börja berätta.”
”Jag hittade en kniv vid mordområdet. Det fanns inget fingeravtryck på den så mördaren hade antagligen handskar, det fanns inte heller något blod på den. Vi såg spår på att mördaren hade torkat bort blodet. Men rättsläkarna jämförde kniven med skärsåren på kroppen och dem sa att det definitivt var mordkniven.”
”Ja va bra. Sarah?Anna? Vad har ni fått reda på?”
” Elsie måste ha känt mördaren eftersom att hon släppte bara in såna hon kände.” sa Sarah.
” Vi gick också in och kollade i lägenheten och då kom vi på att, eftersom att det var dragna blodfläckar i vissa rum efter slagsmål och nedslängda saker i badrums golvet, att hon som sagt släppte in mördaren och att hon tänkte ta han/hon till köket men på vägen började han/hon slå henne så att hon hamnade mot väggen där fortsätter hon att slå Elsie. Elsie hasar sig mot väggen-mördaren därav blodet- på väg mot det närmaste rummet som är badrummet- för att hitta något att slåss med. I badrummet hittar hon inget bra att slåss med och då går/hasar hon sig till nästa rum, sovrummet där hittar hon inte heller något att slåss med. Då försöker hon gå till köket medans mördaren fortfarande håller på att slå henne men när hon kommit till hallen blir hon medvetslös och hon kommer inte fram till köket.” fortsatte Anna.
”Men det gör mördaren som tar fram en svart kökskniv!” sa Tobbe som redan hade hittat kniven.
”Japp och sedan lämnar hon Elsie för att dö” sa Sarah.
”Men vilka misstänkta har vi?” frågade Daniel.
” Vi har två misstänkta.”, sa Sarah
”Låt höra då”
”Dem heter Klaudia Jovowich och Sophie Karlsson” sa Anna.
” Ja men då kan vi väll börja förhöra imorrn då, nu får vi gå och lägga oss” sa Daniel trött och gäspade.
6. Alla i gruppen träffades i korridoren och pratade om vem som skulle vara med och förhöra:
”Jag går och förhör Sophie med Sarah, Anna och Tobbe intervjuar Klaudia Aronsson och sen tar jag och Tobbe och intervjuar Linda Fredriksson
”Okej då…” sa de.
När Daniel och Sarah kom in i rummet satt det en stor och muskulös kvinna i 20 års åldern på stolen på andra sidan skrivbordet.
”Var var du i tisdagsförmiddag?” frågade Daniel den misstänkta Sophie Karlsson.
”Vad hade du för relation till Elsie” fortsatte Sarah att fråga Sophie.
”Jag gillade henne inte, kan jag ju säga” sa hon. Sarah.
”Jag såg hon och min pojkvän kyssas i en gränd efter att jag handlade” sa Sophie med blicken neråt.
”Är du säker på att det var dem, du kunde ju ha sett fel” sa Daniel.
”Nä, det var dem det såg jag för när jag såg dem stå där i gränden gömde jag mig en bit bort för att vänta tills dem kom ut, för att kunna se dem bättre, och då såg jag att det var dem” svarade Sophie.
”Hur var relationen innan det då” frågade Sarah.
”Då var hon min bästa vän och arbetskamrat” sa Sophie .”Men hon misstänkte inte att jag hade sett dem i gränden och jag låtsades att inget hade hänt” tillade hon snabbt.
”Skulle du kunna mörda henne” frågade Daniel.
”Åh nej det skulle jag inte kunna men mördaren var ju så kallblodig och mördade henne i lägenheten” svarade Sophie sorgset.
”Okej nu har vi fått fram allt vi behövde” sa Daniel.
När Tobbe och Anna kom in i rummet satt det en stor kvinna där med kortklippt blont hår där.
”Vad gjorde du i tisdags förmiddag ungefär kl 10:00?” frågade Anna.
”Jag såg på film och pratade i telefon med min mamma” sa Klaudia.
”Får jag se din mobil?” frågade Tobbe.
”Varför?” Sa Klaudia irriterat.
” Ge mig den bara” sa Tobbe bestämt.
”Okej då”
Tobbe gick in på samtalslistan och det senaste samtalet var med ” a mamma” som varade från 10:30 till 11:00.
”Vad gjorde du från klockan 10:00-10:30?” frågade Tobbe allvarligt.
”Jag jobbade” svarade Klaudia.
”Var och vad jobbar du med” frågade Anna.
”Jag jobbar som gruvarbetare här Kiruna” sa Klaudia.”Som affärschef” tillade hon.
”Vem är företagets chef” undrade Tobbe.
”Det var Elsie” sa Klaudia.
”Brukade ni ses i hennes lägenhet” frågade Tobbe.
”Bara om det gällde företagets ekonomi och affärer” svarade Klaudia. ”Vi var inte vänner utanför arbetet” tillade hon efteråt.
”Varför” frågade Anna.
”Som ni kanske vet så kommer inte jag från Sverige, jag kommer i från Serbien och Elsie gillade inte utlänningar” svarade Klaudia med blicken i bordet.
”Vad gjorde hon mot dig” frågade Anna.
”Ja, ibland trakasserade hon mig utanför och på jobbet och sa att jag var en j*vla utlänning och att jag bara var bra på en sak och att det var därför hon anlitade mig” svarade Klaudia snyftande med blicken fortfarande ner i bordet.
”Var var det du såg henne sist” frågade Tobbe.
”Det var nog på mötet i måndags”
”Vet du någon eller något misstänkt på jobbet morddagen” frågade Tobbe.
”Nej jag märkte inget som verkade misstänkt den dagen” svarade Klaudia.
”Skulle du kunna mörda henne” frågade Tobbe och kollade henne rakt i ögonen för att kunna se om hon ljög.
”Nej jag som knappt kan döda en myra skulle aldrig kunna mörda henne!” utbrast Klaudia.
”Okej nu är våran timma över. Vi får nog gå nu” sa Anna.
Nu när förhören var avklarade hade alla samlats i mötesrummet och diskuterade vad dem hade fått reda på under förhören. Medans de andra pratade och diskuterade med varandra läste Anna de två anteckningsblocken de hade skrivit i under förhören.
Efter ett tag utbrast hon:
”Jag vet vem mördaren är!!”
Hon berättade för alla de andra vem det var som var mördaren och hur hon fick reda på att det var den personen.
Men vet du vem det var?
Av:Emma S
